martinagoranssn!

21:25

Klockan är kväll och jag sitter med en bra vän och försöker ordna iMovie på datorn och redigera lite filmer osv.

Om snart 1 vecka fyller jag 20 vintrar.
Svårt att förstå, men har en jädra massa nyårslöften som jag ska banne mig hålla detta året.

Hoppas verkligen nästa år blir bättre. Har varit alldeles för mycke skit år 2017 som jag bara vill ta bort från mitt huvud.
Inte värt jag skriver nå mer nu då jag just nu inte ens har nånting att skriva, men nästa gång jag kommer på nåt roligt så.



Här finner ni en mycket deprimerande bild på mig. Kanske för att ja mestadels är de. Va vet jag.


So this is what we are.. ?

Hejsan. Klockan är 16:59 nu.

Jag har skippat/glömt min medicin vissa dagar nu och det känns av på en gång, trött så jag sover hela tiden, ledsnare än vanligt och alla miljoner tankar i huvudet.
Daglig kamp att komma över kärleken. Jag hatar kärlek. Nej jag älskar den men just nu är alt sådär jävla fel igen. Som vanligt i mitt liv. Usch.

Annars är min vardag tråkig och ångestfylld, ni vet. Bråk och tjafs, man får skit för allt man gör. Man är oduglig helt enkelt. Standard. For real tho.

Kallt och jävligt ute, har ingen lust med att va ute. Tycker varken om helgerna eller veckorna. Allmänt less. Om man säger så.

Funderar starkt på att flytta långt långt bort, från alla idioter överallt som jag inte förtjänar, bygga upp mitt liv igen och bli en vuxen kvinna. För en gångs skull.
De kanske vore nåt..


Ska förövrigt äta mat snart, så jag inte svälter mig själv haha. Lulz.

Byebye :)


/ NaZ


Väntar ju på att han ska höra av sig, men vet ju att de aldrig kommer hända.

23:47



sömnlös natt. Standard. Vad gör jag med mitt liv ens:):):):):):)))
Dricker nån öl, lyssnar på väldigt bra musik, och försöker må braaaa WOHO.

Höreshej


/Nasse

Sökt jobb i Jönköping?! Va i...

Hej,
Klockan är nu 16300 och jag tänkte jag skulle slänga in ett inlägg lite fint sådär.

Denna veckan har varit väldigt upp&ner känslomässigt. Mycket tankar, speciellt många tankar om hur jag ska göra med mitt liv.

Jag vill liksom komma bort, men jag vill ändå inte, jag vill följa mitt hjärta men är ändå rädd för att hjärtat ska skena åt helvete.. Fan.

Tagit tag i jobbsökandet, och har även tagit ett steg ur boxen och sökt jobb i Jönköping av alla ställen.. Känns sjukt läskigt,
men ändå galet skönt, då jag är så jävla förstörd så jag känner att jag bara måste BORT. Helt enkelt.

Sover hela dagarna, och gråter hela nätterna. Är så jävla less på att leva såhär nu. Är så jävla less på vad jag har gjort med mitt liv.













Maybe the truth is not what we need?

Hej,

Behöver nog inte förklara hur jag mår, och har mått i veckan då det är i stort sett samma visa varje gång.

Idag har jag iallafall försökt göra nåt vettigt av dagen, va ute och gick ungefär 1 timme på eftermiddagen,
vilket verkligen var skönt då det var solsken ute!

Nu ska jag bara återigen ge upp.. Suck.








Aa, det var nog allt jag hade att säga.




12-stegs program? KBT?

Halloj, ännu en ny ensam, ångestfylld vecka har kommit.

Jag började dagen med kaffe såklart.
Sen vart det lite ångest och dåligt mående ett tag på morgonen innan jag kom på att jag har ju tid på vårdcentralen.
Iväg till vårdcentralen fort som bara den så jag trodde min tid var 8:00 ..

När jag finally kommer dit så säger dom att jag har tid 8:40.. Så jag satt mig i bilen 30 minuter och väntade..

När jag väl kom in till läkaren så fick jag fylla i ett slags formulär på ett papper där man skulle beskriva i skalor 1-5
hur man mådde, hur sömnen var, hur aptiten var, ångesten, självmordstankarna osv osv..

När jag sedan hade fyllt i skiten så insåg jag att det inte såg direkt bra ut.. Ops, tänkte jag, mår jag verkligen såhär dåligt..?

Sen när det var färdigt på vårdcentralen så bar de iväg hem, och affären också.
Sen satt jag bara mest och hade dåliga tankar, längtan och ångest om ''han''..

Som folk runtomkring/kurator osv säger, så kommer jag nog aldrig må helt felfritt.
Och när det gäller tankar osv så kommer de behöva ta den tid det tar, det är jobbigt och känns ibland som att mitt hjärta inte ens finns där,
men att sakna är naturligt, och att älska också. Och det är precis vad jag gör. Saknar, älskar, och ångrar.

Det som gör mest ont i mig är nog att jag på ett sätt satt mig i denna skit jag sitter i nu, helt själv.
Och det är nog vad som mest tar ihjäl mig inombords.
Att jag älskar en som inte älskar mig tillbaka. Ni kan aldrig ana hur ont det gör i mig.

Att gå varenda dag och ha en klump i magen, inte ha ett enda leende på hela dagen, att bara vilja komma tillbaka till den man en gång levde för.
Jag står för att denna människa fortfarande kommer vara en anledning till att jag fortsätter andas, men problemet är bara att jag inte vill att

han ska stöta bort mig.. Jag vill inte att han ska ''må bra'' utan mig. Jag vill inte att han ska vakna utan mig. Hur ska jag någonsin må bra?


Det komiska är att det spelar ingen roll heller VAD jag skriver, eller HUR MYCKET jag skriver så kommer det nog inte kunna förändra ett skit.
Ännu en sak som svider i mig.
Läskig de där att det liksom blir svårt att andas då han kommer upp i huvudet. Hjärtklappning och svimfärdig. Det är min vardag de. Tragiskt nog.

Haha skulle kunna sitta här och skriva hela natten om denna människan men var hjälper de?
Inte ett jävla shit ska jag tala om. Folk fattar inte vad jag ser i den där människan, men dom fattar ingenting.

Jag ser allt. Jag ser min framtid i den där jävla människan. Ska ni veta.
Och jag hatar att jag lyssnade på alla idioter som fick mig att ''tvivla'' på han. Fick mig att TRO att jag tvivlade,
men egentligen var han allt jag ville ha.

Jag ville bara ha ett normalt, lugnt, kärleksfullt, roligt, och bra liv utan skitsnack, utan idioter, utan dålig energi, utan ångest och depression.
Det var de enda jag bad om, men också de enda bra liv som jag hade men kastade bort utan att ens tänka två gånger innan.


Godnatt till de människor som ska sova.




det tär på mig att känna såhär

Hej,

 

livet känns lite taskigare än vanligt. Sitter och tittar på massa bilder på dig som får mig att bryta ihop.
Men på ett sätt känns det ju bra.. fan vad jag inte vill ha det såhär.

 

Lite musik har ni här.



 



I cant imagine a world with you gone

Can you hear me screaming please dont leave me?
Hold on, i still need you.



I swear i'll love you all my life.

 

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig.
Det ska du veta.
Jag vet att du är arg på mig. Besviken. Less. Allt.

Och det tär på mig. Varenda sekund på dagen tänker jag. På dig.
Jag kan inte glömma ditt ansikte.

Och tanken av att du aldrig kommer kunna förlåta mig mer, krossar mitt hjärta i smådelar.
Du kommer aldrig förstå. Allt jag hade velat göra nu är att prata med dig, men de kan jag inte. Tyvärr.

 

Fan skulle detta hända för?




/ M

The story never ends

Torsdag och klockan är halv 12, och jag sitter och tar mig en kopp kaffe as usual.

Igår var en som sagt väldigt dålig dag, kväll, natt. You name it.
Det var en kväll där jag verkligen kände mig bortvald. Oviktig. Att mitt mående bara är bullshit.

Sömntabletten jag tog igår kickade in ganska snabbt. Vart dåsig, snurrig, trött ofc, och smått groggy.

Gick dock inte att somna på en gång av den, men tog inte direkt lång tid heller.
Imorse var jag väldigt seg fortfarande, och det sitter kvar nu också.

Nyligen tagit mina 100 mg också och min kropp är helt slut redan av dessa tabletter. Har ingen ork till nånting alls.
Vågar inte köra bil heller.



Avbokade kuratorn idag också pga det.

Tankarna snurrar fortfarande. Som fan.
Jag lider fortfarande av självskadebeteende tyvärr, pga att jag känner mig så ensam och bortglömd osv. Känner skam och hat.






Varför ska man behöva känna sig så himla ensam?
Varför ska man behöva känna att man måste engagera sig för att synas? Och för att nån ska märka att man existerar.

Känner mest att jag är en fara för mitt eget liv nu förtiden, och de komiska är att läkaren inte ens tar det på allvar :):):):):):):):):


PUSS.

/M






Jag ramlade tillbaka igen

Hej på er.

 

Nu har jag mått bra i några få dagar och imorse bröt jag ihop igen.
Förstår inte varför jag inte kan få nån hjälp.

Jag har ont överallt. Precis överallt. Hjärtklappning. Svårt med andningen. Jag ska inte ge upp,
jag ska åka in till psyk tills den dagen jag får min hjälp.

För varje gång jag blir nekad så ger en del av mig upp mer och mer. Varenda dag är en kamp för mig.
Känner mig så värdelös och ensam. Tom. Vilse. Förlorad. Allt.

Jag äter ingenting om dagarna. Jag vill inte äta. Det går inte. Blir nästan äcklad av mat nu förtiden.
Jag får tvinga mig själv att försöka äta när jag ska få mat. 9/10 ggr vill inte ens maten stanna kvar.

Mitt mående skulle många nog kalla för allvarligt. Men läkaren anser att jag bara är lite nedstämd.
Men jag vet att görs ingenting åt mig så kommer min kropp förtvina. Ge upp. Totalt.

Jag är tyvärr inte rädd alls för att ta mitt liv. Men enda hoppet jag har kvar av att jag inte gjort det är min släkt.

Jag gråter hela tiden. Jag kan inte sluta. Fan. Jag hatar mig själv. Jag hatar allt jag ställt till mig. Usch.


Jaja, nu ska jag göra kaffe för 15nde gången idag tror jag.

Hörshej, / M

Svar från psyk.. !?

Hej.
Hoppas alla har haft en bra morgon/förmiddag.

Har själv druckit runt 3 koppar kaffe och tänkte att jag skulle skriva ett inlägg lite snabbt då jag inte har nåt annat att göra för tillfället.

Sist jag var hos kuratorn så hjälpte hon mig att skicka in ansökan om utredning på mitt mående osv.
När jag sedan dagen efter fick ett svar så skrev dom att dom ville ta in och prata med mig, men att det kommer ta upp till
3 månader innan jag får en tid..



Och kände jag att det vart riktigt akut innan dess så fick jag åka in eller ringa till akutpsyk. 
Tankarna bara sprutar i mitt huvud om allting. Less på det.

Aja, blir väl att söka nåt enstaka jobb idag i guess.


Puss

/ M

Since the first time, you've been on my mind.

Godmorgon.

Klockan är nu 09:40 och jag har nyss tagit mina antidepressiva. Jag var till vårdcentralen igår och fick nya som jag skulle prova
eftersom jag inte tyckte mina andra jag fick först inte hjälpte nånting alls.

Hoppas dessa hjälper.. Jag vet faktiskt snart inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte ens bara leva med personen jag älskar liksom. Life sucks. Thats it.
Hjälper inte dessa tabletter heller så.. jadu.. Jag får inte ens lägga in mig på psykiatriska heller för jag inte är tilläckligt dålig..!!!? ehm..?

Igår var en jäkligt jobbig dag då jag stängde kapitlet till min stora kärlek. Vi vill inte leva likadant. Vilket krossar mig totalt. För han e ju de bästa ja vet.


Nu ska jag dricka kaffe. Kanske in och beställa nå grejer.



Puss. Här kommer lite trevlig musik.


/ NaZ



Ny vecka, nya bekymmer

Hej.

Måndag återigen. Ännu en trist grå höstdag.
Ska snart göra mig en kopp kaffe, har nyss ringt vårdcentralen och väntar nu på att en sköterska ska ringa upp mig.
Får se då om det blir en remiss till sjukhuset idag..

Idag blir det lite städning i den mån jag hinner/orkar, och sen vet jag inte mer vad jag ska göra. Söka lite jobb ska jag sätta mig och göra.
Har starka funderingar på att ta nån utbildning. Truckkort eller liknande. Enda som stoppar mig är att jag faktiskt inte har råd med de!


Nu ska jag kanske se en serie, och ta det lugnt en stund.



Hörshej.


 

NaZ <3